Det är november. Min vän illustrerar situationen utmärkt i sin blogg. Det blir verkligen mörkare och det är inte så lätt att vara den glädjepelare som man ofta måste vara som lärare i dessa tider.
.
Så bli inte förvånad när jag säger att jag inte var så munter inför att gå på fortbildning ikväll. Kommunchefen har beordrat alla anställa inom Örebro kommun att gå på en utbildning.
.
"Att se klagomål som en gåva"
.
- Herregud, ytterligare ett jippo som någon bestämt sig för att alla anställda ska gå för att det ser bra ut. Skaffa lite PR-poäng sådär. Jag har *** inte tid med sånt!
.
Så efter en arbetsdag var det bara att pallra sig snabbt hemåt för en snabb middag för att sedan inställa sig på Conventum klockan halv sex.
.
- Sitta här till nio. Muntert! Kan jag sätta mig i nåt hörn så kan jag väl småsova iallafall. Finns det kaffe? Nej! ***!
.
Men föreläsningarna var bättre än vad jag trodde. En oerhört engagerande föreläsare talade om ett perspektiv där vi skulle se våra elever som kunder och bemöta dem som vi vore i tjänstesektorn. Därefter fick vi goda verktyg för att hantera små som stora klagomål från elever, föräldrar och även kollegor. Konceptet är taget från den privata företagssektorn och jag gillar greppet. Den offentliga sektorn måste blicka ut lite mot omvärlden för att förbättra sin verksamhet. Det funkar inte att tuffa på som man alltid gjort.
.
Föreläsningen illustrerades också genom en utmärkt realtidsteater där en teatergrupp spelade upp situationer som vi kände igen. Det kunde handla om ett möte med arga föräldrar, ett möte med rektorn som spårar ur etc. Vi hade även möjlighet att stoppa teatern och påverka innehållet. Syftet var att visa att det trots att man har goda intentioner kan gå väldigt fel. Vi fick lära oss strategier för att hantera de situationerna och jobba förebyggande. Utmärkt!
.
Nu är jag medveten om att jag jobbar i en stor koloss och att resultatet av dessa föreläsningar har en tendens att rinna ut i sanden. Men jag kan iallafall ta till mig och försöka tänka mer strategiskt för att få nöjdare kunder - alltså glada elever, föräldrar och kollegor.
.
Det som bekymrar mig lite är att det från och med den 1 september 2008 ska införas en dokumenteringsmodell för klagomål. Det är tänkt att vi ska lyssna av, bekräfta, dokumentera, försöka lösa, följa upp och utvärdera. Låter fint!
.
Men då blir det naturligt med en följdfråga - var går egentligen gränsen för ett klagomål? Blir jobbigt om vi ska dokumentera varenda klagomål i skolan.
.
- För när skulle vi hinna undervisa?
2 kommentarer:
Men visst är det en gåva från en annan när man får ett klagomål. Vår butik ser det främst så, att kunden kommer in och påpekar att den här dragkedjan är trasig eller den här knappen går lätt sönder. Dåvet vi ju det inför nästa person och man kan lättare göra denne nöjd genom olika erbjudanden :D Då blir kunde4n så nöjd att de går ut med ett leende på läpparna och med all sannolikhet kommer tebax nästa gång de vill ha någon sportprodukt..
B: För dig som jobbar inom servicesektorn är detta en självklarhet. För mig också (Har också jobbat med service). Men filosofin som sådan är väldigt dåligt tillämpad inom stat, kommun och landsting.
Skicka en kommentar