It´s over.

Jag var på stadion idag. Att gå på fotboll live är alltid speciellt. Stadion är speciell! Man ser inte speciellt bra - alltid bättre att se på TV om man vill se matchen. Men live är det verkligen en stämning som inte går att få någon annanstans. På stadion var det 14222 människor som alla ville samma sak som jag.

.

Vinn - gör mål! Ta guld!

.

Tifot var andmäktigt. Djurgårdens färger blandades med guld. Längs med läktaren var alla spelare uppräknade och kortsidan fylldes av:

.

"Oavsett vad som än händer - är ni guld värda"

.

- Så sant, så sant!

.

Fanns alltså viss guldvittring, men den var väldigt liten. Allför liten. Men långt där inne fanns det en liten förhoppning om att det faktiskt kunde gå vägen. Men den raserades ganska snart efter att Gbg fått ett mål tidigt efter en bjudning av Trelleborg. Den utökades snabbt till 2-0.

.

Då insåg jag att det var över.

.

- Jag och 14222 andra.

.

Det var helt tyst på Stadion för några minuter. Men ganska snart kom vi alla på att vi står för vårt lag - oavsett.

.

- Sjung för gamla Djurgården nu - sjung av hjärtat sjung.

.

Istället för att jaga guld handlade det om att avsluta snyggt. Det gjorde fansen definitivt. Det gjorde inte spelarna. De borde skämmas. Det blev en förnedrande förlust.

.

När jag lämnade stadion så fylldes jag av sorg men kunde iallafall glädjas åt fyra saker efter den här omgången och säsongen.

.

- Vi är bäst i stan! Fuck AIK. Fuck Hammarby! Stockholm tillhör oss!

- Halmstad fick torsk med 9-0... 9-0!!

- Vi spelar i europa nästa år! Here we come!

- Som helhet en bra säsong, speciellt defensivt, det bådar gått inför framtiden.

.

Tack för den här säsongen grabbar, festa nu. Nästa år tar vi nya tag!

Bra gjort!

Om vi ska lyckas integrera Sverige är det ett stort steg att myndigheterna ser alla svenska medborgare på samma sätt. Är det nån som med handen på hjärtat tror att myndigheterna varit lika flata om det handlat om en vit helyllesvensk?

Frige Dawit Isaak nu!

Grattis...

...till min kära far som fyller år idag!

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Annorlunda möten

Full fart hela dagen. Avslutade dagen med ett extra årsmöte med Örebros lokalförening (UH). De brukar alltid vara roliga. Och sen får man en smarrig smörgåstårta efteråt - helt gratis! Det är sånt som gör att man engagerar sig i den här föreningen!

Mötena med örebroföreningen brukar alltid vara turbulenta. Märkliga diskussioner och frågetecken uppstår hela tiden. Paragrafryttare är närvarande och de hojtar till hela tiden om stadgebrott (Kanske ska tillägga att jag är en av dem). Kanske skulle säga att de här mötena är lite mer annorlunda än vad man är van vid - men fan så mycket roligare!

Dessa möten är ett par gånger om året och inför varje möte bestämmer jag mig för att jag banne mig ska sitta tyst och lyssna. INTE prata. INTE! Tänkte samma idag. Självklart gick det åt helskotta redan från början.

Men efter mer än en timmes total förvirring blev det ett ganska bra resultat. Tror jag. Det är bra personer som sitter i styrelsen. Jag tror på dem!

Fullständigt övertygad...

...var jag om att vi skulle få rest på PM:et. Men idag damp det ned ett mail:

.

"Ert PM var klart godkänt. Det mesta var positivt och ni har gjort ett gediget arbete. Det är aning ofokuserat och blir då lite väl långt, jag antar att lite mer tid till redigering hade kunnat göra det ännu bättre. Å andra sida finns det ju alltid utrymme för förbättring och huvudintrycket är ju positivt."

.

På akademikerspråk betyder detta: Mycket bra.

.

YoooHooooo!

Insamling med flera goda syften.

Dagen ägnas åt att eleverna jobbar med ett insamlingsprojekt för olika projekt som Risbergska skolan har i Gambia. Tanken är att eleverna samlar in pengar och för varje krona som de samlar in bidrar SIDA med nio till.

.

Great deal alltså - eleverna får använda sin inspiration och kunskap för att samla in pengar till ett gott syfte. Vi lärare får tid till annat. Bland annat rättning, planering, kaffedrickande och sånt som hör läraryrket till. Men främst får vi tid till att prata med varandra utan att avbrytas stup i kvarten. Det är gott och väldigt nödvändigt!

.

Det är också fruktansvärt tacksamt med en sån här dag nu när hösten nalkas. Jag märker av att det börjar bli mörkt nu. Blir allt jobbigare att kliva upp på morgonen. Folk runt mig omkring är trötta. Och inte fan är man på glädjehumör själv. Riktigt skönt med en dag man kan bringa någorlunda ordning i kaoset som råder i livet just nu.

.

Nästa vecka är det lov. Men de flesta dagarna ryker till annat så att jag är inte så säker på att det är så mycket lov. Får längta efter jullovet istället.

Hörselskadades dag imorgon!

Imorgon är det hörselskadades dag. Det uppmärksammas på olika håll i landet. Själv kommer jag att vara i Stockholm. En del publicitet i tidningar är också att räkna med. Kolla bland annat in denna utmärkta artikel.

.

Edit: Den kom in här och här också!

PM inlämnat!

Och jag känner mig helt plötsligt som Baloo,

Var nöjd med allt som livet ger
och allting som du kring dig ser
glöm bort bekymmer, sorger och besvär
Var glad och nöjd, för vet du vad?
En björntjänst gör ju ingen glad.
var nöjd med livet som vi lever här!

Den stora frågan...

...är om jag får sova i natt. Genomläsning nu. Idealiskt när man suttit och skrivit i 14 timmar. Men det verkar som vi närmar oss slutet.

Inte direkt perfekta förutsättningar. Trött och sliten. Frossade i feber i natt och har migrän. Perfekt för hjärnverksamheten alltså.

Klockan 12.00 imorgon - hör ni nån jubla och ser nån skutta runt naken i en fontän - då är det jag.

Då är det här helvetet över!

Härliga studier!

Subsitut, oändlig elastitet, marknadsmekanismer, indifferenskurvor, kardinal och ordinal nyttofunktion, marginalnyttor, inferiora varor, engelkurvor, isokvantkartor, skalavkastningar, monopsier...

.

Såna härligt sexiga begrepp sitter jag med nu. Textproduktion på gång. Tungt, tråkigt och spykänslor är saker som beskriver vad jag känner inför de sista dagarna. Började riktigt bra - producerade mer än hälften på en dag. Sen dess har det gått i perioder. Skrivklåda varvas med några få bra minuter. Och i mitt grupparbete blir det mest kaffe, snack och självömkan.

.

Nej - nu fan ska vi sätta igång!

.

Ska bara gå och köpa en kaffe först...

Ett farväl

Det är över!

.

Jag kom ihåg att jag alltid hade spända förväntningar inför varje gång vi skulle ses. Du brukade hela tiden ha ett så härligt välkomnande - jag log alltid när jag såg dig. Ibland präglades du av kyla och stormar, utan att jag förstod varför, men oftast var det värme och glädje det du hade att bjuda på.

.

Vi var inte alltid överens. Du kunde irritera mig - rent av göra mig tokig. Men alltsom oftast gav du mig den feedback som jag sökte efter. Du älskade att utmana mig, mest för se om jag skulle klara av det. Det gjorde jag inte jämt - men jag försökte iallafall.

.

Jag låg och drömde om dig. Om dina kurvor och ditt attraktiva utseende. Vaknade ofta mitt i natten. Kallsvettig för risken att du skulle vara borta. Att du skulle försvinna...

.

Jag insåg redan mot slutet att det inte skulle hålla i längden - att det härliga skulle ta slut en dag. Ändå var den sista tiden med dig den bästa. Tack för den här tiden!

.

Jag inser nu att det är över. Det tog ett tag men till sist jag accepterat det. Det var inte lätt! Med hjälp av vänner och bekanta har jag insett att man måste gå vidare. Det går inte att älta det längre. Jag har nu tagit det steget - men jag kommer att sakna dig!

.

Men du kanske kan ge mig en ny chans - kanske nästa år?

.

Gud vad jag kommer att sakna golfbanan.

Missbruk av akademisk makt!

Tittar på SVT:s "Agenda" som alltsom ofta är väldigt intressant. Bland annat inledde de med en intervju med ex-presidenten Bill Clinton där några bra frågor och svar ställdes. Det är svårt låta bli att beundras av honom även om han för många mest står för Lewinskyskandalen. Han gjorde faktiskt några bra saker under sin presidentperiod.

.

Det andra reportaget var också spännande! De lyfte upp en kvinna i Iran som nu bryter barriärer genom att jobba som busschaufför. Man drar paralleller till 50- och 60-talet i Sverige där kvinnor gavs tillträde till mansmonopolistiska områden. Därefter följer en diskussion om jämlikhet i samhället idag. Gäst i studion är en ekonomisk professor i historia. Hon förväntas uttala sig om socialisationsteorier, demokratiteorier och vad som krävs för att jämlikhet ska uppnås.

.

Är det så? Bara du är professor så kan du leverera sanningar oavsett om det tillhör ditt vetenskapliga område eller inte. Sjukt!

.

Nu blev det mest en blaha-diskussion där problemet med skära kläder till barn och vad som egentligen är demokrati diskuterades. Det har inte funnits en tanke om att ta någon som faktiskt kan området - en sociolog eller statsvetare till exempel?

Konsensus ett behov?

Lång helg till ända. Många heta diskussioner (och förhoppningsvis något begåvat beslut) har förts i helgen på UHs styrelsemöte. Tycker att det är riktigt trevligt när det är levande möten istället för att alla ska tycka likadant och dutta varandra på huvudet. Högt i tak premieras och det är bra!

.

När människor med skilda perspektiv möts kan det bli en kollision som kan utgå från många saker; exempelvis att vi inte förstår varandra, har olika syn på hur saker ska vara, olika syn på hur saker bör lösas, eller att vi helt enkelt ihärdigt väljer att stå för vår ståndpunkt.

.

Det sistnämnda är en intressant del. I våran traditionella demokratisyn i Sverige och även i UH så ska det konsekvent sökas efter konsensus, speciellt om det rör sig om mindre grupper. Detta är en sanning oavsett om beslutet blir bra eller dåligt. Därmed blir det ofta större fokus på att det råder konsensus än att det blir ett bra beslut. Risken med detta är att det blir urvattnade beslut som ingen egentligen tycker om. Ibland måste man välja riktning och stå för det för att det ska bli ett bra beslut. Alla kan inte vinna jämt. Ett bra exempel på ett misslyckat beslut är säkerhetsrådets (i FN) beslut om resolution gentemot Burma. Ett vekligt tillrättavisande som inte kommer att bidra med någonting.

.

Det är det som är kul med den här föreningen. Man kan leka världspolitik i miniatyr. Att leka med definitioner eller ägna sig åt tolkningar av texter är så underbart och givande. Jag älskar verkligen det. Och jag tycker att det är grymt kul att jobba i den här styrelsen. Det ger mig mycket - jag lär mig saker varje dag jag jobbar med UH - både om mig själv, andra människor och hur världen egentligen fungerar.

Jag läser som bekant nationalekonomi och just nu är det mikroekonomi som gäller. Jag kan inte säga att jag satsat så hårt som jag kanske borde göra. Det finns en enkel förklaring. Brist på tid.

Det är svårt att hinna med när fokus hela tiden måste läggas på de andra områdena jag pysslar med. Men den här veckan har ändå varit okej ur ett studieperspektiv. Jag har börjat författa ett PM som ska in nästa vecka. Är ett grupparbete och jag jublade väl inte när jag fick veta det. Det är svårt med grupparbeten i vilket fall - ännu svårare när man ska få in riktiga möten i en redan tajt planering. Men de andra i gruppen tar stor hänsyn till mig, vilket känns riktigt bra.

Men jag har redan nu en hel del kritik mot kursen. Jag förstår inte hur kursen kan vara så undermålig som den är. Jag har ändå läst ett antal terminer på universitetet och har lite att jämföra med. Detta är utan tvekan den sämsta kurs jag läst. Informationen är obefintlig. I veckan fick jag veta att jag skulle skriva ett PM som ska in nästa fredag. Grupparbete dessutom. HUR kan man missa att informera om det i god tid. Dessutom har jag sett tre versioner av instruktioner för PMet som alla skiljer sig åt. Det känns ju förtroendeingivande. Ingen vet idag när och hur redovisningarna ska går till. Yohoo!

Jag har prioriterat att gå på föreläsningarna eftersom de ger mest. Men även de lämnar övrigt att önska. Föreläsaren är en riktigt gammal stofil med noll närvarokänsla och obefintlig kontakt med oss åhörare. Han tappar ständigt tråden och emotsäger sig själv gång efter gång. Han vet själv inte hur man räknar ut vissa diagram och blir ställd när det kommer en lite mer avancerad fråga. Hallelujah!

Att han är enormt tråkig att lyssna på kanske inte behöver tilläggas? På senaste föreläsningen räknade jag till tre personer som sov. Praise the lord!

Ja - sov!

Av någon märklig anledning fascineras mina elever väldigt mycket av mina kläder. Så fort jag har något nytt eller något avvikande på mig kläcks det kommentarer. Oftast i positiv riktning kan tilläggas, men idag kommenterade en elev min tröja i förbifarten.

- Du vet att det är lite fjolligt med lila va?

Tack för den!